- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
252

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nu som förut innerst i hans själ en längtan till det land, vid
hvilket han dock var fäst med så starka rötter. Vi hafva
ju många gånger förut mött denna hemlängtande patriotism
hos honom på utländsk botten. Här är detta motiv
varie-radt i en originell form: lagdt i den mästerligt tecknade
sjöbussens mun leder det tanken till von Törnes:

«Men kom en annan och försökte klandra, —

pass! det gick an för gubben, ej för andra.

Långt förr’n berättarn hunnit än till slut,

fick han tillbaka: «Herre, håll er trut».

Det är ett mycket sant finskt drag detta. Jag vet icke
i hvilken grad det gör sig gällande hos andra nationer, men
hvar och en af oss har väl sin både subjektiva och
objektiva erfarenhet om hur vi äro gnatigt kritiska mot alt här
hemma, i synnerhet om vi som unga fatt luft under vingarna
där ute, men hur vår blick blir en annan och vi räta upp
oss, om det gäller att inför främlingar tala om detta land,
och hur summan af vår sång inför oss själfva blir densamma
som hos kapten Tärnberg: »Strunt i pusten, ett bussigt land
är det ändå!» Det är sålunda ej blott ett lynnesdrag hos
sig eller hos kapten Tärnberg, som Tavaststjerna här
tecknat, utan ett nationelt karaktärsdrag. Hvar och en känner
igen det bästa i sin och sina landsmäns fosterlandskärlek i
kaptenens drastiska: «Så tag mig ock tusan, skall man icke
ändå hänga i och hålla det kärt alldeles som morsgumman
sin, så länge hon fans i lifvet. Men hemlandet, det dör inte
det, utan håller i sig och är fan så styft». Och man blir
helt varm om hjärtat, när man med författaren hör på denna
figur, i hvars bröst samma känslor under irrfärder kring
världen hafva bevarats, och i hvars mun de så mustigt och
präktigt uttryckas. Därtill är sjömanstypen så utmärkt bra
sammangjuten med det finska i karaktären, och genast vid
första presentationen har man honom framför sig, där han
sitter i sin kajuta och knäpper på sin guitarr med fingrar,
som hållit revolvern inför upproriska besättningar af vildar,
och i sina tonfall och kraftuttryck blandar sjögastens
oförbehållsamhet med sina i minnet väl bevarade finsk-svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free