- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
278

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin lifsåskådning för sig, lefva efter den och öfvergifva hoppet
att hafva så mycket gemensamt med de praktiska
idéströmningarna i sitt land. Det fins större och allmännare idéer, än de
begränsande nationella, idéer, hvilka i framtiden skola taga våra
barns hänförelse i anspråk, och de höja redan sina fanor
öfveralt i kulturländerna,»

Det öfriga jag ville citera, är af mera rent psykologisk
art. När Tavaststjerna låter sin hjälte en natt stanna
framför sin fars porträtt och till honom adressera en monolog,
så låter han honom uttala tankar, hvilka mången gång
upp-stego for honom själf, då han tänkt på den del hans
temperament haft i hans lifsöde: «Hvarför har du blandat ett
blod i mina ådror, som trotsar och hånar alt, utan att ändå
ha trotsets styrka och viljekraft? Jag lismar ödmjukhet med
en okuflig stolthet i hjärtat inför dem, där jag borde vara
högdragen, och jag är högdraget stolt, där jag borde vara
ödmjuk. Hvar har du gifvit mig mitt korsade blod ifrån?
Har du i min person låtit kämpande raser förenas? Har du
betänkt hvilken strid genom hela lifvet ett sådant blod för
mot mig själf? Har du betänkt att jag då är född med
själf-förintelsens märke och att jag är dömd att döda de ena
rasegenheterna inom mig för att de andra skola fa lefva? —
Min far, du visste ej själf af denna oafbrutna kamp mellan
olika krafter i ens inre. De äro lika starka inom mig, de
upphäfva hvarandra, och ingen kraft blir öfver för mitt eget
bruk. Jag är en viljelös lekboll för vind och våg. Detta är
mitt öde sedan långa år. Jag känner hur krafterna brottas
och kämpa inom mig, jag känner att ingendera är starkare
än den andra, och jag kan icke göra någonting åt dem, jag
vet icke hvilkenderas parti jag bör taga, den ena rasens
instinkter äro lika goda som den andras, och jag själf blir
mer och mer ett offer för denna evinnerliga strid utan
resultat, för denna ofrid utan slut ...»

Se här vidare en reflexion, som kan sammanställas
med ett ofvan citeradt uttryck, i hvilket Tavaststjerna talar
om nödvändigheten af att hypnotisera sig själf för att sätta
sig öfver svårigheterna, som ens omgifning bereder för
ens lif:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free