- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
280

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

statshushållning med större stränghet och allvar, än de gamla
skriftlärde, du som kan le mer frivolt än Ludvig den
fjortondes Paris och fromla mer salvelsefullt än Innocentius’
Rom, jag har dig att tacka för den barmhärtige
samarita-nens omvårdnad. Jag var den till blods slagne främmande
resenären, och du tog emot mig, du gaf mig husrum, du
gaf mig bröd och du gaf mig senare både hem och hälsa.
Hvarför lönar jag dig genom att längta bort ifrån dig? —
Hvarför lönas öfver hufvud godt med ondt? Hvarför flyger
burfågeln utan tack sin väg? Hvarför vandrar den
hem-landslöse resenären hela jorden rundt i hopp om att finna
ett hemvist som icke fins?»

Och likaså igenkänner man i denna apostrof till
Finland Tavaststjernas under den utländska resan alt mera
rotfästa föreställning att hans land hade behandlat honom
ovänligt och stött honom ifrån sig:

«Du karga, dystra och frostiga Finland, som sett mig
födas en sommardag bland dina moar och kärr, är du min
mor, så säg mig hvarför du försköt mig för att jag kände
varmt och ville ädelt? Hvarför igenkände du ej din son,
då han stälde sig bland dina andra söner, bjöd till att tänka
deras hänförda tankar och kände sitt hjärta slå högt som
deras?»

Och slutligen må här stå några vackra rader, som kunna
vittna om skaldens egen längtan efter fridfull och kärleksfull
ro: «Jag ville hvila ut i kärlekens sköte som en trött man,
hvilken efter en läng och vådlig färd genom öknen, efter
anfall af vargar och hyänor ändtligen når hemmets port och ser
sin hustru stå leende i dörren, bjudande honom hugsvalelsens
dryck ur krus, som icke sina . . . Det fins väl ingenting
ljuf-vare än den förtroendefulla stämning, som låter riglarna och
bommarna för enslingens sorger springa upp och hans bittra
tankar, tunga erfarenheter, hans tysta glädje och hemliga
tankar strömma fram som en länge dämd flodbölja. Julia
har förstått att varsamt och finkänsligt locka hela den
våldsamma stormflod till utbrott, som mitt skiftande äfventyrarlif
dämt upp i mitt inre. Utbrottet blef icke någon katastrof,
föranledde icke förstöring och öfversvämning, det försiggick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free