- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
289

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i Björneborg slutförde det, alt detta framgår bäst, om jag
låter hans egna bref tala.

Den 29 juli skrifver han från Visby: «Min diktsamling
ger mig anledning till mycket grubbel. Jag har att fila och
korrigera mycket, samt det viktigaste: att sammanställa
dikterna, så att de bilda ett helt. Jag tror att hela samlingen
kommer att heta «Laureatus» och behandla en svärmares
lefnadsdröm. »Dikter till Diana» blir en underafdelning, men
blir den längsta och bästa. Om ett par veckor far jag väl
lof af doktorn att ta’ ihop med arbetet.» Den 14 augusti
skrifver han om de tröttande men hälsosamma baden och
säger belåten att »alkoholen är en ljuflig saga frän fjällarna
och furuskogarna i norden». Oaktadt tröttheten skrifver han
vers och ger sin bok fason: «Det har gått bra i dag.»
Tre veckor senare säger han att badkuren gör honom dum
och att det går trögt att skrifva; «men det jag skrifver tror
jag är tämligen bra».

Den 14 september heter det i ett bref: «Nu rufvar
kvällen bakom mig med månsken i nedan och stämning af
ensamhet och tungsinne. Hu! Jag behöfde en varm hand
igen i min. Jag börjar blifva för gammal för att skämta
med hösten på alla möjliga badorter, sedan annat folk
lämnat dem. Visby i ruiner gör en inte glad om hösten.–

Laureatus blir ganska sorglig. Ett finskt diktaröde som
Wecksells och Kivis. Det gladaste där bli dikterna till Diana
och början — hans vilda ungdom. Med tankarna på sådana
ämnen är det inte underligt, om höstaftonen faller dunkelt
melankolisk och solnedgången i purpur och rosa är bara
förspel till förgängelsen. Ack, hvad man behöfver älska och
blifva varm och känna samhörighet med andra under sådana
vilkor!» — En vecka senare skrifver Tavaststjema: «Efter
ett vansinnigt 16 timmars arbete i dygnet med ett tillsvidare
godt resultat afreser jag nu i kväll till Stockholm. Folk
kommer att tro att jag värkligen är galen, fastän jag aldrig
varit sundare till sinnet än nu. Visby har bekommit mig
förträffligt. Jag är helt normal, fast jag under hela
september arbetat från kl. 10 förmiddagen till kl. 3 pä natten med
idel vers. Det skulle jag aldrig förut stått bi med».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free