Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hangö. — Björneborg. — «En patriot utan fosterland». — «Dikter». — Längmanska priset. — «Laureatus»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om sin hemkomst och de första dagarna i Björneborg
skrifver han den 6 oktober: «Den första om kvällen kom
jag hit i hällregn, dysterhet och mörker. Nå, jungfru Emma
och hunden Massa gjorde mig glada. Det är ändå något
att hafva en hygglig tjänarinna och en hund. Sedan dess
har jag ej sett mer än två bekanta här i staden och längtar
ej att se flere. Så länge Laureatus skrifves är ingen nöd,
den ger mig mer än nog för tankar och hjärta. Men sedan?
–- Hul Nå, jag hittar visst på något nytt igen, gissar jag.
I alla fall kan det finnas orter med högre intressen än
Björneborg. Jag ser först nu riktigt huru gräsligt jordbunden och
ful denna ort är. Förut har jag idealiserat upp den med
alt våld. Undrar om jag nödgas lefva här till min död —
i så fall kommer den nog snart . . . Jag har aldrig talat om
för någon huru jag lidit här, sedan jag kom hit, ty lidandet
har gjort mig godt».
Knappa två veckor till, och dikten är fardig. Den 18
oktober skrifver skalden: «Sedan jag ytterligare två
veckor gnott, ändrat, strukit, ändrat, gnott, har jag dendär
goda förnimmelsen att jag ej bör bättra på mera, annars
gör jag Laureatus illa . . . Det blir rätt kusligt att veckla
in detta barnet och sända det ut i världen. Aldrig förut
har jag haft ett barn så kärt. Tvärtom . . . Det blir så
tomt, så tomt, att jag inte vet hvad jag skall taga mig till.
Jag kan visst genast börja på med öfversättningar eller en
dramatisering för finska teatern, men det ersätter inte min
egenkära galning». Med anledning af att hans
korrespondent kritiserat slutet af dikten, som han sändt till påseende
och som var betydligt annorlunda och betydligt sämre än
den nuvarande versionen, skref skalden: «Kunde jag förmå
mig att helt sätta öfver galenskapen, ville jag det, men den
hör nog till Laureatus. Vi hafva många exempel, som slutat
på det viset, så felet ligger väl ej så mycket i historiens
gång, som ej mer i sättet att berätta den. Jag skall försöka
mitt bästa för att fa det vackert och naturligt på en gång.
Det är icke småsaker att behålla junistämningen i
Björneborgs oktober, men det skall kanske lyckas . . . Jag skall
försöka åtminstone, ty jag vill hafva det vackert och fint, poesi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
