- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
292

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det är klart, att Laureatus är hans biografi i minsta detalj.
Jag skulle känna det helt kusligt att träffa honom därefter».

Det finnes ett annat bevis på huru oerhördt gripen
Tavaststjerna var af denna bok — samtidigt ett bevis på
huru den hade träffat stämningar, som han själf upplefvat,
och huru dessa sjuka, förtviflade ångestfantasier kommo
hans egna nära. I en tidning i Helsingfors hade
Strindbergs arbete behandlats från den rent literära sidan och
förklarats innehålla »idel galenskaper». Tavaststjerna skref då
en protest emot denna kritik och mot «vårt lands literära
krigsrätt» öfver hufvud. Han börjar sin af vrede flammande
artikel med att förklara hvarför han en gång går ifrån sin
vana att lämna sitt literära intresse spelrum. »Vi behöfva
icke därigenom frukta att vilseleda en upplyst och literär
publik till dyrbara inköp vid bokhandelsdiskarna, då den
har sina bepröfvade lånebibliotek med gammal, god, erkänd
och kurant vara i stallet för alt det nya och för det mesta
obegripliga, som den konstiga samtidens mest konstige
författare nu bjuder på». Och han säger om »Inferno»:

»Lät oss icke desto mindre granska »Inferno» sympatiskt.
Dante har redan under medeltiden beskrifvit vandringen genom
helvetet; hvarför skall det vara galenskap då Sverges mest
him-melsstormande och fantastiska författare skildrar sin vandring
genom ohyggligheterna med all den intensitet i uttryck och stil,
som är hans genis födelsemärke? Räcker icke fältväblarnas och
sergeantens fantasi till att följa honom, så skulle jag kalla det
bara ett yttermera bevis på den värkliga flykten och subtila halten
i hans hemska erfarenhet, hvilken naturligt nog mäste förblifva
meningslöst abbrakadabra för den literära subalternen, hvilken
dejourerar vid fariseernas högvakt.

Men till «Inferno». Boken utgör en blödande,
söndersliten, hetsad och jagad själs förtviflade sökande efter nåd, efter
klarhet, efter tröst och försoning. Strindberg, som aldrig sållat
agnarna från hvetet, låter äfven i denna bok ymniga moln af
stickande axrester göra det torrt i strupen pä dem, som inandas
dess luft, men midt i virrvarret och det helvetiska bruset af
«världskvarnen» af lidelser och ångestrop, ljuda klart och vackert
ljusa och höga accord, så vackra, att väl August Strindberg aldrig
förut hittat strängar inom sitt väsen, hvilka klingat så grandiost
och öfverlägset öfver all tandagnislan och alt elände.

Eller hvad säges om följande citat?

nHvad är att göra? ödmjuka sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free