- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
295

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

före, är att kännedomen om skaldens inre lif, såsom det nu
utvecklat sig, lägger det nära att betrakta dikten äfven från
en annan synpunkt än den kyligt skrutinerande, som skipar
estetisk rättvisa enligt gällande lag. Liksom Strindbergs
Inferno-serie fordrar »Laureatus», för att rätt förstås, att
läsaren skall kapitulera inför diktarens patos, icke fråga sig om
denne har skäl •eller icke till att lida, utan taga det som ett
faktum att han lider. Hvad han skrifver är icke
upplyftande, icke rättvist mot samhället, icke konsekvent mot
honom själf; för en frisk och andligt nykter människas
förstånd är det sjukligt, ologiskt, obegripligt. Men han är nu
engång sådan. Den konstnärliga gestaltningskraften räcker
icke till för att lyfta honom ut ur sig själf och betrakta
denna varelse på afstånd, utfyllande med fantasins innehåll
hvad som brister, men den räcker till för att ofta ge en
stark konstnärlig form ät hans egen andes oberäkneliga
skiftningar, främst åt det som förföljt hans lif, som böjt hans
mod och gradvis gjort honom alt olyckligare.

I «Laureatus’» första sång finnes åtskilligt, som
påminner om lille Karl. Men mycket mer än förr är det pojken
sedd genom mannens egen lifserfarenhet, så mycket, att han
förlorar det friska draget han haft förut. Och redan här
preludieras på «diktarödet», sådant skalden föreställer sig
att det måste blifva. I alla händelser är denna första sång
ganska klar — klarare än inledningen — och utarbetad med
omsorg om att tanken skall komma fram i en ren form.

Redan i andra sången, «Den vingskjutne», är
Laureatus’ hela öde gifvet. Kampen mellan fantasimänniskan på
ena och dumheten och småsintheten på andra sidan
begynner i hans föreställning. Den föder hos Laureatus
»förtreten», som förgiftar den dryck hans själ begärde, som väcker
«sjuka ökendjurets skygghet, vilda ensamhetens stygghet,
särlingens och dårens tycken», som bringar
ungdomsöfver-modet att falla och slutligen växer ut till »diktarens öde».
Detta är icke blott poetiskt svagt, utan värkar också som
psykologi smått. Man kan ju tänka sig att en »förtret» —
hvilket osympatiskt ord! — kan gräfva in sig i sinnet och
småningom växa ut till bitterhet, och man kan tänka sig det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free