- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
299

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tankar taga åter visans form som klingar, han är full af
seger-bringande framtidshopp och saker om att betvinga sin hårda
samtid. Och så stämmer han sin lyra och sjunger hennes
lof i »Indiansommarens» dikter.

Dessa sånger, som ensamma för sig skulle bilda ett
vackert häfte, bäras för det mesta af samma innehåll, det
erotiska. Men tonen är af två slag. Än är det lyckans fullhet,
det öfverströmmande begäret att nu njuta den med alla de
återvaknade sinnena, än en vemodig, nobel resignation öfver
själfva den lyckas flyktighet, i hvars midt skalden står. Fru
April bär ej sitt namn utan skäl; om hon också helt oförmärkt
förvandlats till Diana, förblir hon den obeständiga
vårgudinnan, som lockar och gäckar, som kysser och hånar, som
glöder och sveper sig i stolt kyla. En mängd sonetter gifva
isynnerhet detta sista reserverade drag. Tavaststjerna har aldrig
förut användt denna form. Att han valde den för dessa
dikter, berodde kanske på det bekväma i att ha formen gifven,
när tankarna så öfversvallande fordrade att sjungas; att han
dock kunde binda dem i sonettens stränga band, och för det
allra mesta göra det så otvunget och med ett så starkt lyriskt
behag både i innehåll och diktion, det visar åter att själfva
versens teknik ej beredde honom den ringaste möda.

Vemodsdraget, blandadt med den innerligaste känsla,
är i dessa sonetter betagande, vare sig det är dämpadt som
i »Morgonglädje» eller bittrare som i »Mohren har gjort sin
tjänst» eller sorgset går öfver i ett afsked från
lyckokänslorna, hvilka Diana svikit. Många af dessa sonetter hafva,
som »Fragmenten» i «För Morgonbris», sin största skönhet
i uppslaget, den första kvademarien eller de två första,
medan slutet blir svagare; i andra bibehåller sig stämningen
altigenom hel (jämför den vackra »Från andra sidan Styx»).
De sex «små sonetterna» som följa, hafva i formen en täck
originalitet med sitt daktyliska versmått och sina små
fyra-och. treradiga strofer, och ett par af dem, «Violer och rosor»
och »Ro», höra till samlingens allra vackraste dikter.

Den sista afdelningen är icke blott friare i formen, men
också mera växlande i tonen, innehållet blir rikare, naturen
kommer in med en storhet i stämning och linjer, som den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free