- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
300

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aldrig förr haft i Tavaststjernas diktning (så i «Sollefteå» ’)
och »Sommamattskymning i högfjällen», där en frisk
sen-sualitet smälter ihop med naturintrycket), kärleksdiktningen
har de finaste, mest smekande tonfall, såsom i «Min lycka»,
•Preludier», «Tack», eller den ystraste, bellmanska glädje,
som i «Dianas bad», psykologin, både diktarens egen och
kvinnans, är fördjupad, (jämför «Den heliga lögnen»), de
luftigaste och vackraste ackord trollas fram ur språket, och lätt
och smidigt hemtas bilder från nya områden. Men det vore
ej Tavaststjerna, om icke där funnes dels några skrala och
dunkla saker (en liten bit daterar sig från «Morgonbrisens»
tider!), dels några häftiga utgjutelser af skepsis och hån.
«En sjömansregel» är som en upprepning af «Friseglarens
sånger», och i «I skärselden» återkomma de bittraste
utgjutelser från epopén.

Man hör här preludierna till uppvaknandet ur
lyckodrömmen. När Endymion öppnar ögonen och vill omsätta
sin dröm i värklighet, glider Diana plötsligt undan honom,
just där han tror sig som världens herre med henne i sin
famn kunna betvinga riken och länder. Och nu begynner
slutet af epopén, som med Laureatus’ vansinne höjer sig till ett
vimmel af fantastiska uttryck för den vilda förtviflan och den
skärande ironi, som går genom hela hans historia.

Detta är Laureatusdikten — bestickande genom sina
många enskilda skönheter och genom fantasins flykt,
gripande genom det äkta i känslan, beundransvärd såsom
for-melt kraftprof, enkel till sin grundidé,2) förvirrad i denna

’) »Sollefteå» och »Vårt bröllop» höll Tavaststjema själf för de vackraste
dikterna i »Indiansommar». Mot den senare har jag blott att invända det
kanske litet barnsliga i ail denna personifikation af fåglar och träd.

*) Denna idé har Tavaststjerna i ett tidigare förefintligt kapitel (*Den
Vilseförda») uttryckt med ännu hårdare tydlighet än i diktens nuvarande form.
Det heter där bl. a,

Fru April förstår att läsa
Laureatus’ kärleksdikter,
väga dem med vackra vikter,
låta pärleskummet fräsa.

Hon är icke född att kväsa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free