- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
301

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hangö. — Björneborg. — «En patriot utan fosterland». — «Dikter». — Längmanska priset. — «Laureatus»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

idés utibrande. vittnesbörd om ett utomordentligt tlode al’
lyrisk begatning. tröttande i sin brist på psykologisk
utveckling, ofta bländande genom diktionens prakt, lika ofta
utmanande genom det bizarra godtycke, som rimleken fostrar,
nära släkt med den literära neltschmerz-subjcknvismens

bon vill unna dikurn lefva.
bon vill se förbi det dtefti,
irkc rålta stm och snäs*.

Finlands literära klicker
har ej bortskämt denna skrifvmro;
han är bland dem åsnodritvarn,
politikarln, hvilken sticker
stadens svin och pimpiar, dricker.

Sådan är hans diklarära!

Som han sått, så får han skära,
det är rättvist borgarsmicker.

Det kan bärda stål af många,
men det bryter, bryter andra.

Har man rätt att hånfullt klandra
den som ej vill ge till fånga
fria tanken åt det trånga.

Det är endast idioter,

som ge näktergalen noter

och som drifva dikt med ånga.

Fosterlandet prisbelönar
med en hand hans vittra skrifter,
med den andra slår det gifter
i hans glas till dess han stönar.

Nyttan anser att han drönar
lat i hennes stora kupa,
fast han diktar och förskönar
så en annan skulle stupa.

Vid en otack som han slungar
fosterlandet djärft i synen,
rynkar hon på ögonbrynen,
men förstår ett hat, som ljungar.

Fantasiens stolta kungar
världen allra värst bedrager,
och den finska diktarns lager
växer hvass i enrisdungar.

Så urskuldar hon och ömmar,
fru April, och skänker lisa,
fast hans lidna orättvisa
väl är dubbel i hann drömmar.

Ty hon vet hur tanken »tömmar
svåra kval af ensamh*:t‘:n
när den piskas vid piiljxrten
så att bitterheten strömmar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wskat/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free