- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
310

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•Om onödig polemik.

Då två tuppar slåss, höja de hufvudena i tur och ordning,
sträcka halsarna och hugga hvarandra ofvanifrån i kaminen —
det gäller att vara öfverst för båda, kosta hvad det vill. Då tv.t
människor mötas på en smal väg, går den klokare åt sidan, det
är en sanning, som t. ex. det finska ordstäfvet framhåller till
efterrättelse. Men då två tidningar i våra dagars Finland mötas på
det offentliga ordets vida jaktmarker, styra de kurs rakt på
hvarandra för att se åt, om de ej kunde få litet gräl i stånd. Det
fä de alltid, ty marken är brännande och tidningarnas uppgift är
att basa på hvarandra.

Så länge värkliga intressen ligga till grund för ordkriget, så
länge meningar och principer brytas, kan alt vara i sin ordning.
Men då ordets riddare eller marodörer — i krig kan man icke
så noga se personen eller känna honom — ej ha ordinarie
slakt-ningar i djupa led att bedrifva, ströfva de som stridslystna
soldater omkring och söka sak med hvem det vara må. Den
nuvarande publicistgenerationen, särdeles hos oss, är uppfostrad i läger,
och dess smak för skärmytslingar är ingrodd. Det är
stridstupparnas instinkter som gå igen, och allmänheten vill ha
tuppfäktningar — vi ha under långa år odlat dess smak för dem. Slåss
pojkar, får ni tobak. Hvar är den kloke finnen, som går ur vägen?

Sedd frän denna reducerande höjd, te sig många facer i
våra dagars »stora politiska strid» en smula barnsliga, småaktiga
och futtiga rent ut. Skulle jag lägga mig och lyssna till de
hemligaste röster, hvilka tala i mången ärlig stridsmans bröst, så
skvallra de om yrkeskrigarens vana att hugga till i blindo, så
snart den minsta anledning gifves. Han tänker ej stort på hvad
han gör, han drar sitt vapen för han är van att göra så, och
han hugger till för kung och land och skrifver långa spalter
fräsande af ilska öfver att hvitt är hvitt och svart är svart.

Nå, — det är alt saker, gamla som gatan. Det förundrar
en bara att ej såväl publiken som publicisten småningom se det
fullkomligt mekaniska och handtvärksmässiga i dessa hundratal
dussinartiklar, den ena som ett bär lik den andra, hvaraf det
vimlar i Finlands präss, och hvilka ej äro af behofvet påkallade,
hvilka ingenting bevisa — icke ens ett dåligt lynne — och hvilka
ej ha någon annan innebörd än den falska pliktkänslans: att
kälta, att skälla, att göra tuppfaktning till allmänhetens
upp-byggelse.

Hvad blir behållningen däraf? Icke ens den att
någondera af parterna skulle stickas. Långt ifrån, ju starkare dusten
är, desto kryare springer gåsen fram efter vattnet, som kastats på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free