- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
317

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klar, än kall, än grumlig, än varm. Så ock människorna.
Hvarje människa bär inom sig fröna till alla mänskliga
egenskaper, och stundom uppenbarar han de ena, stundom de
andra, och ofta är han sig själf alls icke lik, fastän han dock
alltid förblir samma «själf». Hos några människor pläga
dessa växlingar vara mycket skarpa».

Bättre än på de flesta passa dessa ord in på Karl
August Tavaststjerna. Vi hafva kunnat fixera de skiftande
dragen i hans personlighet redan då han var helt ung, och
vi hafva sett att de icke väsentligt förändrades under hans
lif. Två egenskaper var det, som växte ut till de
beher-skande: pessimismen och känsligheten. Ju mera den förra
stegrades, desto större blefvo misstänksamheten,
oppositions-lusten, trotset, desto mer slöt sig diktaren inom sig själf,
knotande mot världen och närande sin misantropi med sitt
grubbel. Känsligheten, stegrad till en sjuklig ömtålighet,
bidrog mycket till denna stämning. Men den gjorde honom
också innerligt mottaglig för vänskapen och kärleken och
hängifvet fardig att besvara dem; den hindrade det, som han
kallade sin naturs veka Saima-drag, att förkväfvas och skänkte
honom därigenom stunder af lycka. Det var denna djupaste
vrå i sin personlighet, Tavaststjerna så ofta längtade att
öppna, vare sig för att själf lyssna till dess gömda minnen
från lyckligare dagar eller för att låta deras värme meddela
sig åt andra; och han kunde vemodigt klaga öfver att finna
den tillfrusen af lifvets köld1). — Hvad som hos Tavaststjerna

’) I en efterlämnad dikt, sannolikt från ganska tidigt datum, ger han
en inblick i dessa stämningar. Dikten är något oklar, men dess grundtanke
fattas dock lätt:

Mitt bättre jag.

Vi föddes båda af samma mor.

När jag växt ur mina barnaskor
låg du ännu alt i linda;
du var min älskade moders hopp,
du skulle vid hennes lefnadslopp
dess skönsta frukter få binda.

Du var en skapnad af annan art
än den, som lämnade vaggan snart
och lekte barndomens lekar;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free