- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
320

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

existens. Helt säkert såg han sig äfven i detta afseende
utsatt för en större ringaktning än han i själfva värket var.
Om förläggare tvekade att utan vidare inköpa hans arbeten
till hans eget pris, så var det, emedan han faktiskt icke var
populär bland publiken. Af alla hans böcker är kanske
«En patriot utan fosterland» den, som haft den största
af-sättningen — hvilket är betecknande. Tavaststjemas
subjektiva originalitet var icke sådan, att den skulle tagit massan.
Det finnes ännu hos oss kretsar, där man skulle vänta sig
intresse för literatur och där han är mycket okänd.

Såsom hans personliga, så blef ock Tavaststjemas
literära fysionomi sig för det mesta lik. Äfven där är
individualismen det starkaste draget, och aldrig skapar han så
värkningsfulla figurer, som när han gör dem efter sig själf.
Från »Morgonbrisen» till «Laureatus» kan man också i alt
hvad han skrifvit återfinna åtminstone någon, ofta en alldeles
direkt afspegling af hans egen psykologi. Däri ligger den
stora förtjänsten i många af hans böcker, ty detta
subjektiva drag medförde en stark, ej sällan gripande
omedelbarhet i känslan och i dess poetiska uttryck. Men däri ligger
ock en stor svaghet; hans ringa förmåga att lyfta sin fantasi
till en högre objektiv konception blef honom ständigt ett
hinder. Så säkert än hans iakttagande sinne var för det
yttre, så litet kunde han bibehålla de riktiga ögonmåtten,
när han skulle teckna typer och fördjupa sig i figurer af
annat slag än hans egen. Blott fa undantag finnas från detta.
Mest främmande var honom k vinno psykologin. Han
föredrager hälst att ge sina kvinnofigurer i sväfvande linjer —
så i «För Morgonbris» och «Nya vers», vidare fru von
Blume i «Hårda tider», de båda fruarna i «En patriot»,
Anna och Fru April i «Laureatus;» gör han det ej, så
char-gerar han dem, såsom han i någon mån redan gjorde med
Sigrid Walborg i »Barndomsvänner» och sedan mycket mera
med madam Harvanen i «Kvinnoregemente», eller blifva de
en smula banala, såsom några af damerna i hans noveller.

Tavaststjemas starka personlighet tillät icke några
literära inflytelser att i högre grad göra sig gällande hos honom.
I ungdomen, när sinnet var mjukare, mottog han helt visst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free