Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. «Lille Karl». — Resa till Berlin. — Literära sysselsättningar. — De sista tiderna. — Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tavaststjernas betydelse i Finlands literatur är klar:
han bryter på alla områden, lyrikens, romanens, novellens,
dramats, en ny väg, och han är den moderna realismens
förste representant hos oss. Men han bibehåller äfven i
afseende å sin riktning en tydlig originalitet. Han har icke
den äkta realistens drag att underordna sig fakta: han är
romantiker icke blott genom sin subjektivism, utan ock
genom sin aldrig tillfredsstälda längtan och genom sin satir
öfver värklighetens krasshet. Däremot saknar han
romantikerns fantasi, men har åter realistens sinne för
värklighetsdetal-jer och för ögonblickets li/; och just detta, att alla hans figurer
lefva ett sådant lif i nuet, tänka tidens tankar och slitas af
dess söndringar, gör honom så starkt modern. I
blandningen af realism och romantik hos Tavaststjema finnas drag,
som — mutatis mutandis — påminna om Flaubert, liksom
i deras lynnen starka paralleller kunna påvisas ’).
Om helheten i Tavaststjernas konstnärliga lifsgärning
icke motsvarade hans sällsynta talang, så låg felet närmast i
hans inspirations ensidighet, hans begåfnings ojämnhet och
hans brist på kritik. Det land, som var hans och i hvilket
hans väsen var rotadt så starkt, är ju icke frukbart på snillen,
icke ens på solida begåfningar, och den tid, i hvilken
Tavaststjerna utvecklade sig, var det minst af alla. Den var också
föga egnad att låta stora, men fragmentariska skaldegåfvor
som hans växa sig hela: dess skepsis, dess brytningar, dess
ringa idealitet gjorde att ingen stark häfstång lyfte arbetet,
att man ödde sin tid och sin kraft utan ett medvetet mål.
Det är ju knappast möjligt att tanka sig i hvilka banor
Tavaststjernas utveckling skulle gått under andra
förhållanden; men i hela hans läggning fans det från början
ofantligt mycket, som stod i stark korrespondens med andan under
denna hans ungdomstid, och för betydande strömningar under
densamma är han därför utprägladt representantiv.
‘) Så den ytterliga känsligheten för kritik, stoltheten, timiditeten,
ensam-hetsstämningen, misantropin. Jfr. Faguet, Gustave Flaubert, s. 21 och 25 samt
23: «on voit la suite et succession des sentiments. La susceptibilité devient
humeur, Thumeur chagrin, le chagrin misanthropie et la misanthropie un
commencement de méchanceté*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
