Note: This work was first published in 1988, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning
Vid 1800-talets slut och 1900-talets början skakades det urgamla
kinesiska riket av yttre och inre händelser, vilka så småningom skulle
visa sig föra till dess fall. Den relativt toleranta politik gentemot
européerna, som Kina fört under 15- och 1600-talen, skärptes under
1700-talet, då utlänningarna och deras handelskompanier hänvisades
uteslutande till sina faktorier i Kanton, där deras angelägenheter och
handel rigoröst övervakades av en byråkratisk tullorganisation. De
koloniserande stormakterna i Europa lyckades emellertid under
1800-talets senare hälft tillskansa sig allt flera områden inom det gamla
Kina och särskilt vid östkusten, där England, Tyskland, Frankrike
och Ryssland alla hade sina »intressesfärer» med hamnar, örlogsbaser
osv. Även den tekniskt europeiserade och expanderande grannen
Japan ville vara med i leken. Kinesisk-japanska kriget 1894—1895
blev en chock för Kina, då dess ålderdomliga armé och stridsmetoder
för första gången ställdes mot en modernt utrustad och strategiskt
helt överlägsen fiende.
Främlingshatet växte och Boxarupproret 1900 visade hur det
bubblade och kokte under ytan. Den åldriga, starkt reaktionära
änke-kejsarinnan Ts’i-Hi (1835—1908) styrde formellt det
mångtusen-åriga kejsarriket, men hon själv liksom hela manchuhovet levde
isolerad i Den förbjudna staden i Peking och stod helt främmande för
den nya tiden och den västerländska världen. År 1911 utbröt revolt
i Kanton. Det revolutionära partiet, koming-tang, leddes av
Sun-Yat-sen, en opraktisk, fåfäng, naiv och nyckfull republikan med
humanitära ideal. Den späde tronföljaren, kejsar Siian-fung (1909—1912),
vars fader manchuprinsen Ch’un var ledare för förmyndarstyrelsen
efter Ts’i-Hi’s bortgång, abdikerade den 12 februari 1912. Därmed
var det kinesiska kejsardömets saga all och den sista kejsardynastien,
Ch’ing- eller Manchudynastien, slut. Sun-Yat-sen utnämndes till
provisorisk president i december 1911 och efterträddes i februari
1912 av Yiian-Shi-k’ai.
Medan man i Europa tidigare huvudsakligen betraktat Kina
som ett fjärran sagoland, varifrån man alltsedan de ostindiska kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
