Note: This work was first published in 1988, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paniernas dagar hade hämtat intressanta lyxartiklar såsom siden,
porslin, lackarbeten och té, stod alltsedan 1800-talets mitt Japan i
centrum för européernas östasiatiska intressen. Detta förut helt
isolerade Öland hade 1858 öppnat sina hamnar för europeiska och
amerikanska fartyg. Den japanska konsten, främst företrädd av de
lätttransportabla färgträsnitten, nådde Europa och väckte där stor
uppmärksamhet, ej minst i Frankrike, där den bl.a. utövat inflytande
såväl på impressionismen som på l’Art nouveau. I Sverige företräddes
detta intresse förutom av konstnärerna själva med deras dåtida
franska skolning, bl.a. av orientalisten Fredrik Martin, som gjorde
flitiga resor i Främre och Bortre Orienten från 1890 och vars japanska
konstslöjdsamling 1905 införlivades med de samlingar, som då
påbörjades för det blivande konstslöj dmuseet i Göteborg. En annan
var Didrik Bildt, vars bok »Japonica» utkom i Stockholm 1914. Då
hade redan den första utställningen av gammal japansk konst
avhållits i Stockholm 1911, ordnad och katalogiserad av den unge
konsthistorikern Erik Wettergren.
Kinesiskt porslin hade man förut i generationer varit intresserad
av, men först mot slutet av 1800-talet började förståelsen för Kinas
urgamla konst att långsamt vakna i Västerlandet. De under seklets
senare hälft tillkomna konstslöjdmuseerna i Europa började nu samla
kinesisk konst och konsthantverk i allt större omfattning. Så
småningom försökte även den konsthistoriska vetenskapen att uppdraga
huvudlinjerna för den kinesiska konsten.
Det europeiska kinaintresset genom tiderna är ett stort kapitel,
som här endast kan antydas. För Sveriges del blev såväl
Orientalistkongressen i Stockholm på 1880-talet som Sven Hedins
forskningsresor i Asien alltsedan 1885 ett nytt incitament. Åren 1893—1897
bereste Hedin förutom Centralasien även Kina. I Norge hade
ber-gensaren Johan Wilhelm Munthe rest ut till Kina 1,886, där han från
1887 fått anställning i det kinesiska tullväsendet och så småningom
avancerade till kinesisk general. Från 1890 samlade han på kinesisk
konst. Hans privata samling brändes 1911 —1912 i Kina, men
alltsedan 1907 hade han hemsänt vackra kinesiska konstföremål till
Vestlandske Kunstindustrimuseum i sin hemstad, vars storartade
kinasamling huvudsakligen har honom att tacka för sin existens.
Även de danska museerna började omkr. 1910—1912 samla på äldre,
kinesisk konst.
Bland svenskar, som tidigt intresserade sig för det äldie Kinas
konst och kultur, märkes geologen professor Erik Nyström, som vis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
