Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årens lopp samlade den stora rikedomar, utvidgade
sina ägor och höjde sitt anseende. Två lagmän
hade den redan skänkt Jämtland och ingen släkt
var där mera frejdad än Gällösläkten.
Med all denna styrka led den dock af en
svaghet. Emedan den i regel gifte bort sina
döttrar med fränder sunnanför och dess söner togo
hustrur från det gamla stamlandet, blef Gällösläkten
nästan ensamstående i Jämtland. Visserligen kom
dess hufvudman med sina bröder och söner
full-rustad och i glänsande skrud till blotgillena och
lagtingen vid Hof samt landstingen vid Sproted på
Frösön, visserligen följdes de af en välrustad flock
af lösingar och handgångne piän, dock kunde den
ej såsom Hofsläkten, Kjallakssönerna och
Vid-ormssönerna sluta kring sig én talrik krets af
anförvanter samt i upprörda tider kräfva bistånd af
hundra befryndade odalmän.
Afven fans det en annan sak, som i andras
ögon kastade öfver släkten, om icke en skugga,
så åtminstone ett visst dunkel. Den hade så långt
tillbaka man mindes icke upprest något hof åt de
höga gudarna, ehuru mindre förnämliga hus än dess
på många ställen gjort det. Aldrig firades
alfva-blot i det förnämsta husets stora sal, aldrig buro
kvinnorna röda dräkter på torsdagarna, aldrig
offrades en träl åt Tor eller en häst åt Frö. Men
däremot trodde släktens kvinnor på sejd och trolleri,
rådfrågade kvällridor och visgubbar, kände
vard-lokor af otvifvelaktig kraft och giljade till vättars
gunst. Man sade, att dess män voro gudlösa,
hvil-ket enligt den tidens uttryckssätt betydde, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
