Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litade endast på sin egen kraft, och att dess
kvinnor voro de mest förfarna i hemliga konster.
Arnliot var son till Vefast Svenaldsson och
Ragna Torgötsdotter från Fjukeby i Tiundaland.
I ett föregående äktenskap hade Arnliots far sonen
Vikar, som, uppfostrad hos sin morbror Jarlabanke
i Täby, drog ut på vikingafärder och i Vendland
ingick fostbrödralag med Torsten Oxfot från
Möre, hvilken tog honom med sig till Norge, där
han ingick i Olof Tryggvasons tjänst samt stupade
i slaget vid Svoldern. Ehuru han på grund af sin
ungdom ej var lottgild att strida bland män, hade
dock han och den med honom jämnårige Enar
Tambskälfve fått plats i förstammen på Ormen
Långe, och där föll deri förre efter en kamp, som
sagan ännu täljer.
Redan flere år innan Vikar fallit, hade hans
mor aflidit och hans far gift om sig. I detta
senare äktenskap hade denne sönerna Heming och
Arnliot samt dottern Gudrun, sedermera gift med
Torir Grimsson i Grimnäs, hvilken gård låg i
sydostlig riktning från Gällö på andra sidan
Räfsunds-sjön. Därigenom hade för första gången på många
år en af Gällösläktens döttrar som gift stannat i
Jämtland.
Sonen Heming var några år äldre än
Arnliot och honom till kynnet helt olika. Medan den
förre sysslade med gårdens skötsel, fiske och slöjd,
var Arnliot äfventyrslysten, dådkraftig och
vapen-djärf. Gudrun var en ovanligt fast kvinna, som
syntes förena Hemings stilla betänksamhet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
