Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arnliots starka vilja. Syskonen voro innerligt
fä-stade vid hvarandfa.
Enligt gammal god sed plägade alltid
Gällö-familjen bortsända sina söner att uppfostras. I
dessa tider ansågs nämligen, att en gosse ej kunde
utvecklas till den man han skulle och borde blifva,
om han kvarstannade i hemmet, där han i
egenskap af husfadrens son aldrig kunde af underlydande
få en tillrättavisning, där hans mor skulle klema
bort honom och trälarna bli hans lydiga redskap.
Ut måste ynglingen bland främmande, där han
kunde göra sitt eget värde gällande, reda sig på
egen hand och utbildas till krigare och bonde.
Heming utgjorde dock i detta fall ett
undantag. Efter Vefasts brådstörtade frånfälle ansåg
Ragna sig behöfva åtminstone en af sönerna hemma,
och att valet därvid föll på den älste, var icke att
undra på. Arnliot ville hon ej heller sända så
långt bort, och därför kom han icke, såsom förr
varit sed med afseende på Gällösläktens söner,
till Tiundaland att där uppfostras, utan mottogs
af An Skytte i Rind, hvilken gård låg på ön
Am-mer endast ett par timmars båtväg från Gällö.
Gudrun blef gift vid unga år, men hennes nya
hem låg så nära, att det knappast gick en vecka,
att icke besök utbyttes mellan Gällö- och
Grim-näsborna.
Den gamle An hade sett mycket af världen.
I sina yngre dagar hade han dragit ut på vida
vikingatåg, färdats otaliga gånger öfver
Englands-haf till Västerlanden, varit med vid belägring af
Rudaborg och Kantarabyrge, gästat Holmgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
