Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan måltiden slutat och gårdens folk
aflägs-nat sig till sina sysslor, slogo familjens medlemmar
sig åter ned i en liten krets kring Lidulf, som nu
berättade hvad märkligt hade timat under den
sista tiden. Uplänningarna voro mycket missnöjda
med konung Olof, emedan han ej som sina
förfäder drog ut i österväg för att vinna länder och
rikedom, utan i stället satt hemma i overksamhet,
sedan han öfvergifvit förfädrens gudar och
lyssnat till mörkkåpade män, som ville, att han endast
skulle läsa och bedja samt tro på deras historier.
Uplänningarna önskade en annan konung och
hade kastat sina blickar på Olofs visserligen ännu
unge, men dock lofvande son Jakob, ett främmande
namn, som aldrig förr förekommit i
sveakonungarnas släkt, och hvilket folket därför utbytt mot det
välkända Anund. De hade dessutom synnerlig
anledning att vara missnöjda med konung Olof,
emedan denne senaste jul sökt, ehuru förgäfves, att
hindra det stora blotet med dess offer af hundra
människor, hundra svarta oxar och hundra hundar, som
hvarje nionde år brukade förrättas i Upsala
guldsmidda tempel.
Till det allmänna missnöjet funnos äfven andra
orsaker. Sedan Olof efter slaget vid Svoldern fått
sig tillskiftad norra delen af Norge, hade han
därifrån ej en enda gång utkräft skatt, utan i stället
låtit främmande jarlar och härsar fara fram
därstädes éfter behag. Med händerna i kors hade
han sett, huru den skapstore Olof Haraldsson, som
med rätta erhållit tillnamnet Digre, slagit
konungens troman Sven Jarl vid Viken och drifvit ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
