Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vaknade. Han vaknade långsamt, men sträckte
redan famlande ut sin hand efter en bild, som
han sökte i ett okändt dunkel.
Men ungdomen söker sällan länge, utan att
finna. Alltmer drogs Arnliot ut med de andra
unga på lekvallar och i dansstugor, där vivivaki
snodde sina brutna linjer och falldafykir kräfde
starka armar och smidiga kroppar. Han var med
öfverallt, när lögerdagens från allt arbete befriande
kväll trädde in, dansade och sjöng, lekte och
stormade.
Många hade han att välja emellan, ty rikare
hus än Gällö, det visste de unga tärnorna, fans
icke i Jämtland och mera idrottsvan ungdom än
Arnliot icke heller. Kom så härtill, att släkten
var väl känd och frejdad, så borde hvarje ungmö
känna sig stolt och glad öfver att bli ung
Arn-liots vif.
Därför möttes han också öfverallt med
lockande leenden och klara ögon. Först vände han
sig till Tora Vimundsdotter i Odensala, af gammal
jarlasläkt, och rönte där strax gensvar. Men
innan han hunnit med ord fästa henne, stöttes han
tillbaka af någonting, som han ej kunde klargöra.
Tora var olik alla andra. Det var allmänt kändt,
att hennes farfars mor var en irisk konungadotter,
som röfvats under en vikingafärd, och det var
tydligt, att främmande blod flöt i hennes ådror, ty
hon hade en gul, om också varm hy, brännande
ögon och biåsvart hår. Genast Arnliot såg henne,
blef han slagen af hennes ovanliga utseende, som
ännu. mer förhöjdes af hennes dräkts höga färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
