Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besatt med små guldknappar på framsidan och
skuren nedtill i guldkantade flikar. Hon log,
sedan hon en stund betraktat först Arnliots häst och
sedan honom själf, som sände kärliga ögonkast till
Helga Asmundsdotter, och ropade med hög stämma,
i det hon pekade uppåt höjden vid Hof:
— Amliot, där kommer den häst, som skall
tukta din!
Alla följde hennes utmanande rörelse med
handen och sågo Egil, son till Torar lagman på Hof,
komma gående nedåt täflingsplatsen med en hingst
af jättelika former. Ju närmare de kommo, dess
bättre framträdde djurets tjocka, lurfviga hufvud,
dess breda bringa och tofsade hofvar, som slogo i
marken, så att den gungade.
— Tycker du, att den skulle passa för min .
spenslige Fröfaxe, frågade Arnliot förundrad. Den
hästen är ej afsedd för hingsthetsning, utan för
att draga stenlass till brobyggen.
— Jag vet, att Egil ämnar låta honom täfla,
invände Tora. Men du är väl rädd om din
kelgris och tänker nog vinna en lätt seger på någon
mager Ovikskrake, tilläde hon spotskt.
Utmanande var Tora nästan alltid, men denna
gång mera än någonsin.
Arnliot rodnade och svarade:
— Jag har fört Fröfaxe hit till täflan, och han
skall bitas med hvilken hingst som föres fram emot
honom. För öfrigt kan du ju fråga Egil själf; han
är snart här. Du skall då få höra, att han ej vill
föra ett dylikt vidunder i leken.
Under deras ordväxling hade mycket folk sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
