Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lats omkring dem. När Egil fört fram sin häst,
frågade Tora:
— Ämnar du ej låta Stormodr täfla i hetsningen?
— Jo visst, svarade Egil, det är ju därför
jag-kommit hit med den.
— Ser du, Arnliot, att jag hade rätt, hånade
Tora, hvarpå hon fortsatte, vänd till Egil:
— Arnliot har en makalös hingst, som han
vill ställa emot din.
Egil kastade en föraktfull blick på Fröfaxe
och sade till Arnliot:
— Är du så litet rädd om dina hästar?
Utan att yttra ett ord vidare ville han leda
bort Stormodr, alldeles som om han tänkt, att
Arnliot blifvit förryckt. Denne skyndade efter
honom och sade:
— Ja, jag vill, att vi skola pröfva våra hingstar.
Ett sorl af förvåning gick genom hopen, så
ojämn tycktes denna kamp skola blifva. Torar
lagman, som också sällat sig till de öfriga och
hört det sista ordskiftet, vände sitt bleka ansikte
med de djupt liggande ögonen och den
skarpteck-nade munnen mot Arnliot och sade med en lätt
anstrykning af gäckeri:
— Ni måtte ha godt om hästar på Gällö.
Lurar blåste nu till tecken, att brottningsleken
slutat, och man beredde sig till hingsthetsningen.
Efter hästäga rnes anseende och rikedom bestämdes
den ordning, hvari täflingen skulle försiggå, och
det var då ej underligt, att Torar lagmans son och
Arnliot först framförde sina djur.
En vid fyrkant bildades nu på slätten men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
