Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man hasslade ingen vall, ty den skulle ej kunnat
tillbakahålla den i leken så ytterst intagna massan,
utan det innersta ledet utgjordes af kraftiga män,
som bildade en handkedja, hvilken visserligen ibland
kunde böjas, men svårligen brytas.
Endast tre män fingo följa med hvarje hingst
in på lekplatsen, och hvar och en af dessa tre
fingo med sina pikförsedda stafvar, som de buro
i händerna, hetsa endast den hingst, som tillhörde
deras parti.
Arnliot hade med tanke på dagens
högtidlighet klädt sig synnerligen präktigt. Han bar
benkläder af gult ylle, som slutade i guldskinnskor
med förgylda knappar, hans kjortel var af blå
sammet , och den röda manteln brämad med gråvärk.
Armarna voro nakna och smyckades med tunga,
vridna guldringar. På hufvudet bar han förgyld
hjälm. Skölden och stridsyxan hade han lagt bort,
men Fastbite hängde vid hans sida.
Egil Torarsson var ingalunda så dyrbart klädd
som Arnliot Hans far var visserligen en af de
rikaste männen i Jämtland, men på samma gång
också den snålaste. Dräkten var hållen i mörka
färger, som gjorde, att hans bleka ansikte såg ännu
blekare ut. En silfverring af en half marks vikt
var hans enda prydnad, och i stället för hjälm bar
han en rund hatt.
Äfven Arnliot var blekare än vanligt, ty han
älskade Fröfaxe och fruktade för, att den skulle
dödas. Egil såg stolt och säker ut. Då och då
flög ur hans öga en glimt af afund öfver
Arn-liots prakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
