Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Många hade till att börja med tagit parti mot
Arnliot, emedan de icke sett hvad Egil föröfvat,
men när de fingo veta det, rådde snart icke mer
än en mening. Egil hade gjort sig skyldig till
ett nidingsdåd, som rättvist hämnats.
Med det dragna svärdet ännu i sin hand gick
Arnliot fram till Fröfaxe, som mottog hans
smekning med nedböjdt hufvud.
— En skadad häst är icke värd att lefva, sade
han med en stämma, som klingade sällsamt hård.
Ett hugg — och Fröfaxes hufvud rullade till
marken.
Arnliot ville ej deltaga i gillet, som följde på
täflingarna, utan for genast hem med sitt följe.
När han trädde in i dagligstugan, möttes han
af modren.
— Hvarför kommer du så snart hem, frågade
hon. Har någon olycka skett?
— Ah, ingenting annat än att Egil Torarsson
slog benet af min Fröfaxe och jag i gengäld en
arm af honom. Men när jag sedan var nödsakad
hugga ned Fröfaxe, fann jag ingen glädje i att
stanna hvarken på lekvallen eller i gillet.
— Egil Torarsson, utropade Ragna, under det
att hennes ögon lyste af tillfredsställelse.
Lagmannens son! Det var rätt att du straffade hans
nidingsdåd, men tjyad ämnar du nu göra, sporde
hon ånyo.
— Gå till An Skytte och fråga honom till
råds. Han är en stor lagläsare och känner både
Håkan den godes lag, våra gamla flockar och
Hälsinglagen. Han skall reda ut frågan på bästa sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
