Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen minst, fortsatte Ragna orubbligt. Mät upp
detta stycke, befalde hon en träl, som stod
bredvid henne med järnalnen i hand.
Ater kastade hon fram ett stycke tyg på
bordet och gaf det en knuff, så att det rullade upp
sig glidande tyst. Men det var ej vadmal, utan
grön sammet, som smög sin tjocka fäll smekande
£fver bordet.
— Tag bort det, bannade åter Ragna.
Ett stycke svart vadmal uppmättes, men som
detta ej var tillräckligt långt, måste ännu en packe
fram. Äfven nu fogade det sig så märkvärdigt, att i
stället för vadmal kom ett helt annat stycke tyg
på bordet: det var purpursammet, sömmadt med
gyllne blommor, och så kostbart, att ingen af de
närvarande förr sett någonting dylikt.
— Vi bli rent af utfattiga genom att nödgas
ge er så mycket vadmal, hånade hon till sist,
sedan tygstyckena öfverlämnats till sändemännens
tjänare.
Ragna gick utan att bjuda Ivar Sturd och
Karl Vimundsson farväl. Ingen gaf dem en
af-«kedsbägare till god utgång, såsom annars alltid
var sed. När de foro därifrån, kände de sig som
tiggare, hvilka begåfvo sig i väg med skänkta
lumpor.
Vida spred sig ryktet, att förlikning in gåtts
mellan Arnliot och Egil. Nästan alla undrade
där-«öfver, men det sades, att Torar lagman alltid
grinade så styggt, när man talade med honom därom,
att man trodde honom skola vänta ett bättre
tillfälle att kväsa Arnliot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
