Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så skarpt, att han snart vände sina ögon mot henne.
Då hon såg sig bemärkt af honom, skrattade hon
till på sitt vanliga, nyckfulla sätt och sade:
— Visst icke! Han yttrade just åt mig
häromdagen, att han gärna ville blifva försonad med
dig, och jag tänker, att den, som betalt böter och
vill visa sig vänligt stämd mot sin vederdeloman,
bör först dricka denne till.
— Hvarför skrattade du så högt, när du gaf
mig det rådet, frågade Arnliot ånyo. *
— Skrattade jag, genmälde Tora. Åtminstone
ej åt någonting särskildt. Här är så lustigt i kväll,
att jag skrattat hela tiden. Och du, Arnliot, har
väl också skäl att vara glad, ty du gifter dig ju
till våren med Helga.
-Ja, så är min mening och äfven hennes.
Snart i ett halft år har hon varit min fästekvinna.
Tora var mörk i blicken, då hon gick
därifrån, samt skrattade ej på en stund, men när hon
kom fram till Egil, antog hon en spotsk min.
Medan hon fy Ide i hans bolle, frågade han:
— Du hade roligt med Arnliot, såg jag.
— Icke vidare, invände hon likgiltigt.
— Ni talade om mig, kunde jag tycka, ty du
såg hitåt där jag satt.
— Kanhända.
— Hvad du är fåordig! Du log så godt nyss
mot Arnliot, när han talade med dig, och nu ser
du ut som ett stormmoln.
— Log jag godt? Tvärtom! Jag log
föraktligt» ty hans tal var värdt det.
— Hvad sade han då? #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
