Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vid alla åsar, så du ser ut, utropade hon.
Hvad har* handt?
— Jag har dödat Egil och mjukat näsbenet
på Röd Torarsöner.
— Väl mött, jublade Ragna. Få människor
önskar jag så ondt som Torar lagman och hans
ätt. Är du sårad? ’
— Endast ett slinthugg i skuldran.
— Berätta mig, huru allt tillgick, uppmanade
Ragna.
Och Arnliot berättade i korta, afhuggna
satser. Då och då begärde Ragna någon liten
förklaring och hon fick dem lika enstafviga som
berättelsen i öfrigt. När Arnliot slutat, sade Ragna:
— Jag visste, att någonting skedde i natt,
ty jag kunde ej få en blund i mina ögon. Jag
sof ej, men jag hade drömmar och syner, som alla
drunknade i blod. Men väl gjorde du, att du ej
tålde en slik skymf. Den kjorteln du nu bär är
för mig det käraste plagg jag någonsin sytt dig.
Ragna hjälpte honom att aftaga den, lade
balsam på såret och bad honom stiga upp på löftet,
där han i lugn kunde hvila så länge han ville. Arnliot
gjorde som hon sade och sof till långt in på dagen.
När han klädt sig och spisat, begaf han sig
till An Skytte och berättade enviget.
Den gamle såg alltmer betänksam ut, ju längre
berättelsen fortskred. Sedan Arnliot slutat den,
frågade hän:
— Och ingen kvinna var med i spelet?
Förunderligt!
Då’erinrade sig Arnliot hvad Tora sagt samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
