Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likasom bevekt af hans böner och tydliga
nöd, gaf hon honom ett guldmynt och gick sedan
upp i domsalen. Där svor hon, att hon ej blifvit
befläckad af någon annan än den man, som
låtit henne falla i gatan, och att ingen annan än
han fått penningar af henne.
Domen blef icke blott ett frikännande, utan
äfven ett gillande af hennes anspråk: hon erhöll
skilsmessa, och mannen dömdes utbetala till henne
hälften af den stora förmögenheten.
En stund därefter såg Arnliot, som nu befann
sig i ett rikt smyckadt rum, en ung, skön kvinna
kyssa en gammal gubbe, medan hon ryckte det
hvita skägget från hans haka och kinder. Gubben
var Spjute och kvinnan Verina, Zenos frånskilda
hustru.
Sedan Spjute fått orlof som väring, blefvo de
gifta. Då hans hustru icke ville följa med
honom till den kalla norden, gjorde han henne till
viljes och slog sig ned på hennes landtgods i det
rika Ättika. Och är han sedan ur sagan.
A__k
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
