Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var den unga Zoé, dotter till kejsarens broder
Konstantinos.
Nu visste också’ Arnliot hvilken som skänkt
honom mantelspännet. —
Emellertid förgick sommaren utan någon
bud-skickning från Zoé. Hofvet hade dragit ut till
Källpalatset, och först på hösten kunde Arnliot
vänta att höra någonting från den stolta skönhet,
som uppmuntrat honom.
När den tiden kom, slog hans förmodan in.
En dag anlände åter en page till väringarna, bad
att få tala med »den guldlockige med guldyxan»
och öfverlämnade till Arnliot en sidenduk med
hälsning, att han skulle behålla dess innehåll som minne
af pågens härskarinna. Arnliot uppvecklade
duken och fann en pung, hvars yttersida var
broderad med omväxlande silfver- och guldrutor.
Anande hvad det var, öppnade han den och fann
ett schackspel af elfenben med rika inläggningar.
Arnliot tackade och sände sin hälsning.
Lidulf såg gåfvan, log och sade:
— Många skänker af kvinnor hafva väringar
i Miklegård fått, men det undras mig, om någon
förr blifvit så rikt begåfvad som du.
Arnliot blef tankfull. Helgas bild steg upp
för honom som så många gånger förut. Han kände
lust att resa hem.
Redan följande dags afton kom åter ett bud
till Arnliot. Han gick ut på gården, där det var
skumt, och fann pagen, som medförde hälsning,
att hans härskarinna ville träffa honom. Arnliot
tvekade. Först ämnade han gå in i sitt rum och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
