Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gyllne salen hade han hyllats af rikets store,
innerligt kysst de heliga bilderna och sedan
begif-vit sig in i sin cell för att söka hvila efter
dagens ansträngningar.
Arnliot var posterad utanför den lågd. dörr,
som ledde till kejsarens sofrum, och hade intagit
sin plats vid midnatt, då han aflöst en kamrat.
Endast en lampa spred sitt ovissa sken öfver
den gyllne salen. Från väggar och tak skimrade
dock de rika mosaikerna; sidenförhängenas bi- och
segerblommor sköndes dunkelt bland skuggorna;
pärlbroderierna lyste matt och guldkärlen gåfvo
ifrån sig ett rödaktigt sken. En dödstystnad rådde
öfver allt.
Arnliot kunde icke annat än tänka på, huru
mäktig och rik Basilios var. Han kände dock
ingen afund däröfver, att den, som hade hela världen
för sina fötter, ej behöfde önska något mera, utan
hvarje dag kunde sola sig i lyckans skimmer.
Huru få människor vore väl en sådan lott
beskärd!
Då hörde han från cellen några tassande ljud.
Han lyssnade, ty hans förhållningsbud lydde att
under vakt vid kejsarens dörr lägga märke till
det minsta buller och i händelse af fara ropa in
den yttre vakt, som befann sig i de sju musslornas
sal. Men i detta fall behöfde han icke hysa
någon fruktan; det var ju endast kejsaren, som
lämnat sin bädd.
En stund hörde han ingenting och försjönk
åter i sina drömmar, hyarur han dock väcktes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
