Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han blifvit anfallen samt till själfförsvar
dödat sina motståndare. Möjligen skulle han
und-slippa med hel mansbot för hvar och en samt sex
års landsflykt.
Med sorg hörde Arnliot den förfarne Ans
mening. Ater väntade honom landsflykt, sedan han
förut varit utlage i tre år! Men han kände, att
han vuxit fast vid detta land. Han ville ej bort.
Till första tinget instämdes han och kom dit
mot lejd. Vittnen hördes och sak bekräftades.
Vid andra tinget framstäldes å ena sidan kraf,
å andra sidan prut. De dödas anförvanter kräfde
dubbel mansbot, men Arnliot ansåg enkel vara
tillräcklig.
Starka krafter voro i rörelse å båda hållen.
Torar lagman, som förklarat sig jäfvig i detta mål,
sökte påverka sin ställföreträdare samt upphetsade
sin stora släkt och sina mäktiga vänner mot Arnliot.
Däremot hade denne förespråkare i odalmännen i
Röden, Lit och Hallen, hvilka icke ville tåla, att
en så gäf man skulle gå under.
Så stodo sakerna, då Arnliot en dag kallades
till An Skytte, som "blifvit illa sjuk. Han hastade
dit och fann den gamle döende.
När Arnliot trädde in till An, flög en ljusning
af glädje öfver dennes ansikte.
— Jag har sändt bud efter dig, Arnliot,
hvi-skade han, på det att du, och endast du, skall
uträtta min sista vilja. Bär mig ut på svalen, att
jag måtte få se solen än en gång!
Arnliot villfor hans bön och bar honom som
ett barn i sina starka armar ut på svalen. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
