Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under tiden rasslade och brann elden. Dess
spetsar stego allt högre, likasom om de funnit
en osynlig näring i rymden. Mjödis gled ned från
grinden, gick fram till Ragna och förde sin staf
tätt intill hennes ögon, så att dess knapp gnistrade.
An var den blå, än röd, än gul, än skimrande hvit.
När sången slutat, trädde hon några steg
tillbaka och gaf därpå tecken till, att den skulle
sjungas om igen.
Åter gick hon fram till Ragna.
Det rasslade SQm af svärdsklang ur elden,
svarta, sällsamma skuggor vredo sig och
våndades däri, djupa suckar stego ur jorden, blod
droppade från de mörka molnen.
För tredje gången gaf Mjödis en vink om, att
vardlokan skulle sjungas.
De unga kvinnornas händer slötos
krampaktigt samman, deras skuldror vaggade af och an,
deras hår, som lösts af darming och nattvind, välde
i långa lockar ned mot marken.
Eldens svärdsklang höjdes till gny, kolsvärta
gestalter, som friat sig från lågornas fängsel, gledo
i otaliga massor upp mot natthimlen, jorden
gungade och blod välde kring dem i strömmar.
Sången ljöd ej mer som från människoläppar.
Det klang, som om lågor sjungit, som om skogen
klagat, söm om himlen kvidit.
Mjödis stod vid sidan af Ragna och lade sin
hand öfver hennes panna.
— Ser du? frågade hon.
Intet svar hördes. Ragna stirrade i elden,
stirrade, tills hennes ögon syntes vilja lämna sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
