Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras första besök hos Arnliot dog denna tanke
för alltid. Han kunde ej bo i deras kyffe, och de
voro icke värdiga att hvila i hans hus.
Dock kommo de öfverens om att, när så
påfordrades, hjälpa hvarandra samt underrätta om, i
fall de ämnade lämna orten. —
När hösten kommit och nätterna blefvo
mörkare, greps Arnliot af tungsinthet. Vid
sammanträffanden med- Faste och Tore var han dyster och
enstafvig i sitt tal samt visade tydligen, att han
ej trifdes i deras sällskap. Och likväl var det
umgänge han behöfde, men ej ett sådant som deras.
Han längtade efter något, som kunde likt
Gudruns blida • godhet värma honom eller likt Hemings
fridfulla trohet stödja honom, men något sådant
spårades ej hos de båda stigmännen.
Tröstlös, ja tröstlös tedde sig för honom den
kommande vintern. Helt säkert skulle också
under den försök göras af hans fiender att taga hans
lif. Förra vintern hade de dödat hans syster och
svåger, under sommaren hade de lämnat honom i
fred, emedan deras uppsåt icke lätt kunde
verkställas under de ljusa nätterna, då sömnen var lätt
och solen knappast gick ned. Men med vinterns
mörker skulle också fienderna komma, därom var
han fullt öfvertygad.
Förut hade hans sömn varit god och lugn,
men nu blef den ond och orolig. Timma efter
timma vred han sig under natten på sitt läger,
men sömnen dröjde alltid att infinna sig. Och
när den kom, var den ej som förut, drömfri och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
