Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
stärkande, utan uppfyld af hemska bilder och
skräckfulla skepnader.
När ögonlocken slötos, såg han jättekorpar
med blodiga näbbar, sönderslitande darrande
kroppar, flammande bål, hvilkas lågor kommo honom
allt närmare, och blixtrande svärd, som riktades
emot honom. Vidunderliga drakar spärrade upp
% sina vida käftar för att uppsluka honom, ormar
med kopparröda fjäll ringlade sig omkring honom,
och kvällridor med utslaget hår och sargande klor
satte sig på hans bröst.
Hvarje natt sprang han upp ur bädden i
vansinnig skräck och satte sig till sist på det hårda
jordgolfvet, tills han sjönk ned af trötthet och —
drömde nya gräsligheter.
Han kände sig så ensam, så öfvergifvet
ensam. Ehuru han lärt sig förakta och hata
människorna, längtade han dock efter dera§ sällskap.
Han var ju ung och kraftig, han hade sällsynta
egenskaper, förstånd och mod, och dock — skulle
väl alltid hans lif blifva sådant?
Ibland var han betänkt på att lämna allt och
styra kosan till konung Olof, men så kvarhölls
han af det vigarf Ragna strax före sin död gifvit
honom. Och när han sökte hämnas, ville han också
vara säker på sin hämnd. Ännu var tiden ej inne.
Han skulle vänta, tills’ Torar flyttat till Näsgata.
På detta sätt jäktades han af stridiga känslor,
och till sist råkade han så ur jämvikt, att han ej
mera fann någon ro i det hem, som han inredt
så glänsande. Dagen i ända jagade han på sina
skidor långa, långa sträckor, men när han kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
