Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X.
— Säg mig, Amliot, får jag icke stiga upp
nu, frågade en mjuk stämma från stugans inre
rum. Jag är nu så stark, att jag ej mera
behöf-ver hvila.
Arnliot reste sig upp från sitt arbete, en
konstfull skidstaf, som han slöjdade, och gick in till
den, som nyss talat.
I hans bädd låg en späd varelse med ett
fint, blekt ansikte, som upplystes af ett par
värmande, goda ögon, blickande trohjärtadt upp mot
den, som nu var hans värd.
Arnliot trädde fram till bädden och sade:
— Du har varit mycket sjuk, Dag, så sjuk,
att jag fruktade för ditt lif. Två nätter och en
dag visste du icke till dig, och ännu i går var du
mycket svag. Dock vill jag ej afslå din begäran.
Gör som du vill!
Dag sprang upp ur bädden och klädde -sig
samt gick sedan fram till Arnliot:
— Tack, Arnliot, för att du räddade mitt lif!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
