Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingenting kan jag gifva dig därför, men jag
hoppas att någon gång kunna vedergälla dig hvad
du gjort för mig!
Därpå såg sig Dag omkring i kammaren och
beundrade dess dyrbarheter. Tjusad af all denna
rikedom och skönhet, trädde han ut i det yttre
rummet. Täta utrop tolkade, huru vackert han
fann hvad han såg.
— Du måste vara mycket rik, Arnliot,
utbrast han till sist.
Arnliot log åt hans beundrande utrop — det
var länge sedan han log — och svarade:
— Detta är också allt hvad jag äger.
— Men ingen annan har så mycket, ingen,
ingen, försäkrade Dag. Låt mig nu se din hustru
och dina barn!
— Jag har hvarken hustru eller barn.
— Har du ej!
En outsäglig förvåning aftecknade sig i Dags
ansikte.
— Jag är utlage, upplyste Arnliot.
— Du! — Utlage! — Hvarför?
— Jag dödade min släkts fiender.
— Däri gjorde du rätt. Att du icke blifvit
utlage i följd af nidingskap, kan jag se på dig.
Du är en sällsynt vacker och god man, försäkrade
Dag och såg på Arnliot med sina varma ögon.
Åter log denne.
Underbart, att ett barns ord kunde gifva
honom en sådan frid!
— Men säg mig nu, Dag, var det Arnliots
tur att fråga, hvarifrån du är och huru du kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
