Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det blef vida kortare gästning hos dig än
jag tänkte. Min moder befalde mig draga hit upp,
där jag skulle finna den gamla gudatron hållen i
ära. Jag träffar dig och tror, att du är en af dem,
som icke svikit förfädrens heliga läror; jag ämnar
stanna hos dig, men får så höra, att du är gudlös.
Tack och farväl! •
Han stod där smärt och blek med ett bestämdt
uttryck kring sin barnsliga mun.
— Sakta, min unge vän, uppmanade Amliot.
Icke skola olika åsikter om gudarna skilja oss åt.
När allt kommer omkring, kunna vi törhända enas.
— Jag skall pröfva dig genast, inföll Dag,
som tydligen med ledsnad lämnade den fristad
han nyss funnit.
— Har du icke hört, fortsatte han med en
stämma, som darrade af rörelse, huru Tor åker på
molnen och slungar sina viggar, har du icke sett
Odins sällsamma runor och lärt känna hvilken
makt Frö har, när han på kort tid frigör vågorna,
kläder all naturen i grönt och ger äring åt sina
älsklingar? Har du ej sett Hemdals rägnbåge,
Lokes flammande eld och Ägirs vågor, hört bruset
af Njärds vindar och lyssnat till Brages sånger?
Har du ej sett Friggerocken på himlen och
Mun-delföres barns skimrande klot?
Han höll upp, likasom öfverväldigad af alla
de härligheter han kände till och beundrade.
Arnliot insåg, att han måste falla undan
något för att ej såra Dags friska tro och varma
tillförsikt.
Han sade därför:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
