Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på alla sätt. Men under de senare åren blef det
helt annorlunda.
Här suckade Dag och såg djupt sorgsen ut,
men fortsatte sedan:
— Människorna trodde ej mera på Frö. När
han nu kom på sin vagn, spottade somliga åt honom ;
andra skrattade. Flertalet var likgiltigt.
Men min moder fortsatte likväl sin färd, följd
af några trogna, hvilka ännu aktade guden såsom
han förtjänade.
En kväll hade hon kommit till ett häradshof,
hvarest hon alltid plägade bereda rum för sin vagn
och gudabilden. Gydjan var borta, och hon lade
sig i hennes kammare.
Om natten vaknade hon vid, att guden Frö
stod bredvid henne. Hon häpnade, såsom
naturligt var, men då han smekte henne och talade
kärliga ord, blef hon lugn till sinnes och lät honom
dela bädd med sig. Vid afskedet gaf han henne
till minne ett kostbart spänne af guld samt sade,
att hon med detta skulle kunna bota många
sjukdomar.
När hon följande morgon kom ut i hofvets
sal, stodo vagnen och Frös bild där, såsom hon
lämnat dem. Dock hade han förlorat sina smycken
och hans kläder voro oordnade, ty guden hade ju
i alla tider varit van att blifva klädd af andra, men
denna gången hade han gjort det själf.
På detta sätt blef Frö min fader, afslutade
Dag och betraktade Arnliot för att utröna, hvilken
verkan berättelsen gjort på honom.
Men »denne, som behöll sina tankar för sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
