Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyssnande vid dörren. Nu hördes någonting tassa
därutanför, sedan några hviskande röster, och till
sist erhöll dörren en häftig stöt. Dag bullrade så
mycket han förmådde, medan Arnliot smög sig
ut bakvägen.
De sex. stodo i en klunga utanför dörren, då
han störtade fram mot dem.
En mera ojämn strid kunde man svårligen få
se. Icke emedan séx stodo mot en, utan emedan
dessa sex föreföllo vanmäktige mot denne ende.
Arnliot var icke mera en människa, utan lik
dundraren Tor, som slungar sina viggar. Fulla af
häpnad öfver den jättegestalt, som i det klara
månskenet gled fram bakom klipphällen, hunno hans
fiender icke hämta sig, förrän Tord Träke stupade,
klufven från hjässan ned till bröstspännet af Hels
fruktansvärda egg.
De öfriga ryggade tillbaka, men rusade sedan
alla fem emot honom.
Hvartill tjänade dock deras hugg och stötar?
Svärden mötte en ogenomtränglig hjälm och en
ständigt påpasslig sköld; spjuten kunde icke
genomtränga denna konstfullt vridna brynja. Men
Arn-liots hugg föllo dess kraftigare. Kussi Kussissons
högra arm afhöggs vid skuldran, Gammal
Holnastens-son fick yxspetsen genom ögat in i hjärnan, Amund
Skål föll med uppristad mage, och Rodlif Tungas
hufvud dansade bort öfver den hvita snön.
Och medan huggen föllo, ropade Arnliot:
— Välkomna, mordbrännare! Där har du för
min moder Ragna — och du för min syster Gud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
