Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort sin brasa färdig och redan sett lågorna
begärligt och med växande tungor slicka salens
väggar.
Några ögonblick därefter sutto de på hästarna
och sprängde bort i den ljusa sommarnatten.
När de ridit en stund och kommit upp på en
höjd, vände de sig om och sågo, huru lågor, stärkta
af en frisk nordvästlig vind, inhvärfde hela
huset.
Då skrattade Arnliot och sade:
— I många trälars sällskap kommer Torar till
de dödes rike. Men jag är säker på, att min
fader Vefast togs härligare emot, ehuru han kom
allena. —
De redo hela natten och ett godt stycke af
påföljande dag samt gjorde endast små raster. När
de på middagen hvilade sig, sade Arnliot till Faste
och Tore:
— Nu fån I taga hästarna och använda dem
efter behag. Dag och jag skola vandra
tillsammans, och om ödet vill, träffaå vi alla hos konung
Olof. Emellertid skolen I hafva stor tack för
hjälpen!
Han belönade dem rikligt, och de redo bort
utan att våga fråga honom, hvarför han ej vidare
ville färdas i deras sällskap.
När de icke mera syntes, sade Arnliot:
— Vi hafva icke lång tid att lefva
tillsammans, anar jag, och det tyckes mig så härligt, att
vi båda, som så länge dvalts ensamma, också
ensamma draga fram mot vårt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
