Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han guldringen af sin arm och gaf den åt henne,
begärde en tång och ryckte därpå själf ut pilen,
vid hvars hullingar sutto tågor, somliga röda och
somliga hvita.
Därpå sade han:
— Väl har konungen födt Tormodr
Kolbruns-skald, då han är så fet om hjärtat.
Så sjönk han död ned. —
Grimkel hirdbiskop gick omkring och
utdelade välsignelsen åt de döende konungsmännen.
När han kom till Dag, böjde han sig ned
öf-ver honom och såg på det bleka ansiktet.
Dag öppnade ögonen och frågade;
— Hvar är Arnliot?
— Han föll bland de främste och är nu hos
Kristus i himmelen.
— Jag förstår icke hvad du säger, hviskade
Dag med nästan ohörbar stämma.
— Är du ej döpt?
— Nej!
— Jag såg dig komma i Arnliots sällskap,
men enär du var korsprydd, antog jag, att du
var en af de våra. Därför döpte jag endast din
herre.
— Och Arnliot är nu, sade du, i Gimle?
— I himmelen, sade jag. Dit komma alla
döpta, som offrat sitt lif i Guds tjänst, svarade
biskopen allvarligt.
— Kan då icke också jag komma dit för att
träffa Arnliot, frågade den döende.
— Jo, om du låter döpa dig.
— Ja, ja, döp mig, mumlade Dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
