- Project Runeberg -  Year-book of the Swedish-American Historical Society / Volume 10 (1924-1925) /
64

(1908-1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ö i Big Lake, som ännu efter dem kallas Indian-ön. De hade
därstädes en ordentlig stad eller by med regelbundna gator
mellan hyddorna. En vakt eller post var alltid utställd på en hög
utskjutande udde i sjön, för att vakta för överrumpling af ovänner
från norr. Under dessa vintrar anställde deras unge krigare stor
förödelse bland villebrådet i skogarne. Det säges att de endast
under en vinter dödade omkring 1,200. Dessa indianer visade
sig alltid fredliga och vänligt sinnade mot de nykomne settlarne.
Vi hafva ej hört att de tillfogade dessa senare någon skada eller
förargelse på ringaste sätt. Ofta tillbytte de sig af de hvite
matvaror för dem själfva och hö för deras hästar, af hvilka de
medförde ett stort antal, men de betalte alltid ordentligt, för
det mesta med rådjurskött (venison), någon gång ock med
penningar. Ehuruväl, såsom vi nyss sade, de aldrig tillfogade
våra landsmän någon harm, injagade de dock mången gång
fruktan och rädsla hos dem, hvilket ej heller är att fortänka.
Man tänker sig en nykommen qvinna, van vid att i fosterlandet
vara omgifven af vänner och bekanta, under mannens frånvaro
lemnad ensam i stugan i skogen, kanske miltals skiljd från
närmaste granne, plötsligen finna huset omgifvet af vilda
menniskor med fantastiskt utmålade ansigten och hufvudena prydda
med stora svajande fjädrar och som ofta i stort antal inträngde
och uppfyllde den låga kojan, talande ett språk, som var för
henne främmande. Hvem skulle ej vid ett sådant tillfälle och
under sådana omständigheter känna fruktan? Hvem hindrade
väl dessa vilda och laglösa menniskor att tillintetgöra de hvita
främlingarne, som voro komna från fjerran länder att beröfva
och bortjaga den röde mannen från hans af fäderne ärfda
jagtmarker? Hvem? om ej den högre makt, utan hvars vilja ej ett
hår krökes på våra hufvuden. Han, de värnlösas tillflykt och
försvar, höll sin skyddande hand öfver dem, som till honom satte
sin förtröstan och afvärjde från deras hufvuden hvarje fara. Vi,
som på senare tiden kommit hit till landet, kunna ej, när vi se
dessa bördiga fält eller snygga och beqväma bostäder, göra oss
en föreställning om de otroliga lidanden och försakelser våra
förstkomne landsmän hade att utkämpa innan de nådde den
välmåga och det oberoende, hvaraf de såväl hafva gjort sig
förtjenta. Heder åt dessa män och qvinnor, hvars orubbliga mod
och okufliga jemvilja aldrig sveko i farans och pröfningens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:59:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ybswedam/10/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free