Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stunder och som med deras ståndaktighet, ihärdighet och flit
röjt vägen för kommande slägten.
En sorglustig episod från den första settlingens dagar må
här omnämnas. Ett nykommet par hade bosatt sig långt aflägset
i skogen; hustrun var en dag sysselsatt att gräfva en grop i
jorden för något ändamål. Hennes uppkastande af jorden ur
gropen, förorsakade en rörelse i buskarne, som varsnades af ett
par jägare-amerikaner, från andra sidan af en liten sjö. Jägarne,
som ej observerade någon menniska, trodde att ett vilddjur
åstadkom omtalade rörelse. Den ene af dem sköt och träffade qvinnan
i benet, som vid smärtan uppgaf ett skri. Mannen, som hörde
sin hustrus nödrop, skyndade till stället och då han fick
kännedom om saken, fattade han genast sin dubbelbössa och började
förfölja de svagsynte jägarne. Dessa, som fruktade mordvapnet
i den förorättade äkta mannens händer, retirerade genom skogen,
i hack och häl förföljda af den vredgade mannen, hvilken de
trodde vara besatt af en ond ande. Rolerna voro nu ombytta.
De, som förut varit jägare, blefvo nu villebråd. Att genom
samtal söka komma till uppgörelse af saken var fåfängt, ty
ingendera parten förstod hvad den andra sade. Så fortgick
jagten på obanade stigar genom skogen, till den 4 mil därifrån
boende grannen, dit förföljaren, med bössan ständigt riktad mot
sina förelöpare, lyckades jaga desamma. Grannen, som lyckligtvis
förstod engelska språket, fick nu uppträda som tolk. Den olycklige
skytten, som sjelf var läkare, måste befria qvinnan, som till
all lycka ej var farligt sårad, från det hårdsmälta piller han
ofrivilligt hade gifvit henne, samt dessutom betala en skälig
skadeersättning. Så slutade denna jagt med ömsesidig tillfredsställelse
för alla deltagarne däri.
Den första svenska prest, som, oss veterligt, besökte settlementet,
var den såsom stiftare af St. Ansgarii-församlingen i
Chicago bekante Unonius. Han var här i början af 1850-talet,
hvilket år kan ej med säkerhet uppgifvas. Han höll gudstenjenst
i Daniel Nilsons hus, vid hvilket tillfälle ett par sammanvigdes
och två barn döptes. Det ena af dessa barn tillhörde svenska
föräldrar och det andra den förr omnämde tysken von Kuster.
Bland äldre svenske settlare, som hitkommit, nämnes
prestmannen Agrelius hvilken var bosatt vid Big Lake. Han hade
varit prest i Sverige och kom till settlementet före 1855, vi veta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
