- Project Runeberg -  Year-book of the Swedish-American Historical Society / Volume 10 (1924-1925) /
98

(1908-1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Följande morgon randades, men hotade med 8nö; vi
skyndade uträtta våra affärer i Redwing för att hasta hem, emedan
vi fruktade att våra oxar som voro innestängda skulle bryta sig
ut. Middagstiden var ännu icke inne och vi gåvo oss ej heller
tid att invänta den, utan begåfvo oss åstad. Utkomna på prairien
uppsteg en så tjock dimma, att man knappast kunde se något
föremål på tjugo stegs af stånd. Vi voro tungt lastade med
medfört gods, att vi måste ofta hvila, så att mörker tillika med
dimman åter öfverraskade oss innan vi uppnått något bestämdt
kännemärke på lokalen af vår hemvisst och måste för andra natten
bivouakera, och detta på flacka prairien. Besvärade af törst
släckte vi den med ättika och stillade vår hunger med socker.
Denna natt tillbragtes utan eld och under fallande regn och
isbark.

På tredje dagens morgon efter vår afresa, inträffade vi uti
vår bostad, utsvultna och uttröttade af nattvak och medförd
packning. Vi hade senaste natten camperat helt nära vårt logghus
men en hög bluff skymde vägen och hade förvillat oss.

En söndag i December infann sig indianen Papeska, som
skjutit en hjort i vår närhet. Det var den förste af detta slägte
som gjort oss visit. Papeska var en intelligent yngling; slagtade
sin hjort och logerade äfven natten öfver hos oss.

Fruktan för skogens röda söner blef genom denne Papeskas
hyggliga uppförande lugnad för framtida obehag, helst han
tilllika var religiös och uppstämde en 9ång till den “Store Anden”
innan han gick till hvila, hvars slutord å h varje vers var: “kuena!”
ett fullkomligt finskt uttryck som mycket förvånade mig; äfven
var hans namn helt och hållet finskt. Jag kunde icke formärka
att hans gudsfruktan hade sin rot uti någon undervisning i
chris-tendomen, helst han offrade vissa delar af hjorten till någon
gudomlighet för god jagtlycka, derjemte bar han flera amuletter
på sitt bröst, hvilka han genom teckensspråket lät mig förstå
voro talismaner mot hvarjehanda faror.

Dock var indianfruktan icke fulleligen häfven. En dag i
slutet af December, då vi voro sysselsatta i skogen med
rail-huggning, gick kamraten före hem att tillreda vår middag. Då
jag om en stund infann mig vid stugan, hördes derinne många
röster och högljudt skratt. Undrande hvilka gäster nu kunnat
hedra oss, som det nyligen fallit mycken snö och vi icke på längre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:45:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ybswedam/10/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free