- Project Runeberg -  Year-book of the Swedish-American Historical Society / Volume 3 (1909-1910) /
53

(1908-1925) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så långt prof. Flom. Det har visserligen från
intresseradt håll bestridts, att Fogelblad kan ha varit
upphofsmannen, men bevisen mot honom — äfven
om de icke äro annat än sannolikhetsbevis — synas
oss för starka för att icke öfvertyga hvem som helst.
Den som författat inskriften har varit en bildad
man. Var det ej Fogelblad, hvilket — vi upprepa det
— förefaller oss troligast, har det varit någon honom
i bildning närstående.[1]

Det bor här anmärkas, att Olof Ohman, som
fann stenen, bär ett godt namn om sig för
trovärdighet. Om också ett och annat talar mot honom,[2]
peka många omständigheter på att han icke haft
någon del med Fogelblad i falsariet. —

En annan sten, som anträffats i grundmuren
till en gammal kvarn i Elbow Rake, omkring 20
mil från Kensington, troddes också för en tid vara
en runsten, på grund af vissa märken på ena sidan,
hvilka antogos vara runor. Prof. N. H. Winchell,
statsgeolog i Minnesota, fann vid undersökning
denna “inskrift” vara en förstenad svamp från
silurformationen. Så var det fyndet expedieradt.
Det påminner om “Runamo,” den “märkliga
runinskrift,” som i lång tid af Skandinaviens förnämsta
runlärde togs för äkta, men till sist visade sig vara
ingenting annat än naturens lek, naturliga sprickor
i bergarten.[3]


1 Denna artikel var ursprungligen införd i Svenska Amerikanaren
n:o 44. 1910. Några ändringar och tillägg ha sedan gjorts däri af
förf. hvarjämte en del hänvisningar till artiklar om “Kensington-stenen”
meddelas.

2 I ett föredrag i Videnskabsselskabet den 7 okt. 1910. Föredraget
finnes tryckt i “Nord i Taakeheimen” häft, 9 och 10.

3 Jämför artikeln: “Hvar låg Vinland det goda?”

4 Från professorerna Sophus Bugge, Gustaf Storm och Oluf Rygh
finnes i Minneapolis Tribune för 16 april 1899 ett kabeltelegram af
följande lydelse: “The so-called runic stone is a grand fraud,


[1] 6
[2] 7
[3] 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:27:57 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ybswedam/3/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free