Ymer / Årgång 1 (1881) / 25 (1882) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sveriges finnmarker, af J. F. N. Arosenius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sveriges finnmarker.

AF J. F. N. AROSENIUS.

Föredrag vid sammankomsten den 20 maj 1881.

Sveriges landgräns mot Finnland är egentligen trefaldig. Först
har man att betrakta den gamla administrativa eller rågången
mellan Vesterbotten och Österbotten. Denna gränslinie gick, såsom
Hermelins kartor visa, mycket östligare än den nuvarande. Vid
kusten började den en half mil vester om Kemi-elfs utlopp och gick
derifrån norr ut i en någon bruten linie från berg till berg (Blind
Erik, Kaisavaara o. s. v.); i det hela något så nära längs
vattendelaren mellan Torne- och Kemi-elfvar. Rågången var således
väl afpassad efter landets beskaffenhet, då den framströk genom
ödemarker och ingenstädes styckade den odlade bygden, ännu
mindre enskilda byars egor. När man strängt fäster sig vid den gamla
landskapsindelningen såsom något för evärdliga tider orubbligt, är
det alldeles följdriktigt, att, i likhet med Palmblad, sammanföra
landsträckan öster om Torne-elf med Vesterbotten och icke med
Finnland, hvarmed hon dock nu är i alla afseenden införlifvad.

Den nuvarande politiska gränsen är så välbekant, att här knappt
behöfver upprepas, huru den från Kuokimmuodka (norrmännens
Goaskemmuodke) fortgår genom Radjejokke eller Kuokimajokke,
Kuokimajaure, Ylinen- och Alanen-Kilpisjaure, Patsajaure, Köngämä,
Kiélijaure, Mukknjaure, Kellottijaure, Lätäs-Eno, Muonio, Torne-elf,
bäcken Näran och slutligen å nyo Torne-elf. Det är likaledes
kändt, hvilka olägenheter och egobyten framkallades genom valet af
denna, skenbart så enkla och naturliga, gräns. Ej blott behöfde
fredstraktaten i Fredrikshamn af den 17 september 1809 förtydligas
genom en särskild gränsregleringstraktat i Torneå den 20 november
1810, utan skiften och jemkningar pågingo långt efteråt. Ännu på
1820-talet träffade jag en landtmätare, då stadd på hemresa från
Norrbotten, där han vid dylika förrättningar biträdt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>