Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sveriges finnmarker, af J. F. N. Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett kringirrande folks provisionela lägerskjul. Ibland skjuter taket
långt och ojemnt utom gafveln, hvarigenom visserligen bildas ett
förvaringsställe för allehanda redskap. Barnen hafva just ingen
bestämd sofplats, utan läggas ömsom på ugnen, ömsom i uthus,
ömsom på ett kalfskinn på golfvet.
I denna nejd hade jag tillfälle att se de beryktade finska
baden. En gumma låg naken på en britsch och piskade sig med
björkris. Två halfvuxna flickor blefvo af unga vuxna qvinnnor högtidligt
örfilade och luggade, ej på lek, ej heller i ondska, och, som det
tycktes, till mycken belåtenhet för de små. Hela tillställningen hade
i sig något hemskt och hedniskt.
I början af 1850-talet lefde i Gräsmark ännu minnet af en ung
man från Finnland, som, åtföljd af två stora hundar, hade
genomströfvat dessa ödemarker. Endast, såsom fallet vanligen är med
böndernas tideräkning, förlades händelsen till en sednare tid, än då
den verkligen passerat. Axelson, som äfven hörde talas härom,
uppgifver, att hundarne varit tre och deras egare beväpnad med bössa
och sabel. Om denne sålunda välrustade vandrares åtgöranden må
här något nämnas, emedan man i sammanhang härmed får ett
ganska godt besked om utsträckningen och gränserna af denna finnmark,
den sydvestligaste i mellersta Sverige.
Vandraren hette Carl Axel Gottlund, var från Savolaks och vid
denna tid inskrifven såsom »studerande vid finska nationen i Upsala».
Under åren 1817 och 1821 var han nitiskt sysselsatt, att nästan i
hvarje vrå af Vermland och Dalarne (med flere landskap) uppleta sina
stamförvandter, uppfriska deras slocknande nationalitet genom
utdelning af finska biblar, nya testamenten, tidningar och visböcker, afhöra
och anteckna deras bekymmer och klagomål och söka förhjelpa dem
till rätt. Han öfvertaiade dem att till regeringen i Stockholm sända
en deputation, hvilken under hans anförande uppvaktade Karl 14
Johan i maj 1823. Han uppsatte en böneskrift till presteståndet och
lät 12 finnar underskrifva densamma i alla de öfriges namn, ehuru,
såsom man sedan anmärkte, de därtill ingen fullmakt hade. Af
dessa underskrifter slutas 11 på inen, men alla gårdsnamnen äro
svenska eller norska. Härvid kan å ena sidan anmärkas, att
Gottlund påstås hafva gifvit några slägtcr i Vermland finska namn, dem de
förut ej buro; men å den andra, att gårdarna där i orten stundom
hafva namn på båda språken; t. ex. det i böneskriften omnämnda
Poptorp (där jag bott en vecka) kallas äfven Popola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
