Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sveriges finnmarker, af J. F. N. Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gottlund lät finnarne begära att få upprätta egna församlingar,
försedda med egna prester, hvilka utan någon kostnad för staten
skulle underhållas och lönas, och som naturligtvis borde vara fullt
kunnige i finska språket. Böneskriften eller inlagan blef vid 1823
års riksdag i presteståndet föredragen och förordad af Franzén, som
yrkade, att undersökning måtte anställas och kraftiga åtgärder
vidtagas till afhjelpande af befintliga missförhållanden.
Det är sannolikt, att Gottlund handlade endast af välment nit,
men hans åtgärder väckte vid riksdagen både ovilja och misstroende.
Prester från orten gendrefvo, ej utan skärpa, hans uppgifter, att finnarne
voro missnöjde; att dop, begrafningar, sockenbud m. m. ej kunde af
dem erhållas i rätt tid; att de betalade oskäligt höga afgifter till
presterskapet o. s. v. För de mest aflägse boende ansåg man vara
nyligen sörjdt genom uppförande af Hvitsands kapell. Franzén
upptog dessa invändningar med vanlig mildhet, men vidhöll i
hufvudsaken sitt förord.
Efter att hafva passerat ekonomiutskottet kom ärendet till
borgareståndet, där det af en del ledamöter rönte en nästan ännu
omildare behandling. En bruksegare från orten knotade öfver den af en
rysk undersåte företagna missionsresa i svenska och norska
finnbygden, där han, såsom uttrycket föll sig, »till fots genomvandrat hvarje
stuga», upptecknande hvar och en, som trodde sig vara af finsk
härkomst. Han uppgafs hafva utlofvat, att, om deras vilkor här i riket
ej vore efter önskan, ville han åtaga sig att skaffa dem bättre
lägenhet i den gamla hembygd, hvarifrån de härstammade. Dessa löften
föranledde, att finnarne som oftast sammanskockade sig för att
rådgöra, besvara ankomna bref o. s. v. Två århundradens bemödande
att införlifva desse främlingar med svenska folket hade (enligt
bruksegarens åsigt) i det närmaste lyckats. Skulle nu finske lärare
anskaffas och kyrkor uppbyggas för att åter lära dem det språk de
till en stor del aflagt, vore äfven nödigt att anskaffa finska domare,
domstolar, ja till och med hofrätter, hvilket allt i en framtid ej skulle
båta staten, utan snarare tvärtom. En annan ledamot menade, att
»man borde icke förblanda en fantastisk students försök med en
fattig, men trogen och ärlig menighets bön». Närmaste följden blef,
att man bad Kongl. Maj:t förordna en noggrann undersökning på
ort och ställe. Såsom en aflägsnare följd kan man antagligen
betrakta det framtida inrättandet af kapellförsamlingarna Bogen,
Lekvattnet, Norra och Södra Finnskoga.
Härigenom uppfylldes nu på sätt och vis Gottlunds önskan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
