Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sveriges finnmarker, af J. F. N. Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mun, talade och sade: »Daniel! Fan skall taga dig, om du springer
ifrån mig, ty då smörjer jag upp dig». Hexan blef naturligtvis öfver
sådant fritänkeri förfärad och spådde däraf allehanda olyckor.
Som allmän anmärkning gäller, att finnmarken N:o 3 (den
mellan Dalelfven och Ljusnan) väl aldrig har bildat ett sammanhängande
helt, utan består af en rad spridda delar.
Blott med varsamhet vågar jag här vidröra den fjärde och sista
finnbygden, ty uppgifterna därom äro mycket föråldrade. Man
påstår, att i medlet af förra århundradet funnos afkomlingar af finnar
i många socknar af Medelpad, synnerligast i Attmar, Stöde, Torp,
Borgsjö, och i mindre antal i Selånger, Holm och Ljustorp,
följaktligen strödda öfver hela landskapet. Om Tuna och Liden är jag mera
osäker. I Stöde och Borgsjö bodde de så väl norr som söder om
Ljungan. De skola hafva efter klubbekriget (1596) kommit hit öfver
från Rautalambi socken i Tavastland. Språket höll redan omkring år
1760 på att utslockna. Hvad nuvarande tillståndet beträffar, så
känner jag genom egen åskådning blott Ljungans och Indalselfvens
floddalar, hvilka utgöra de mest befolkade och odlade delar af
landskapet. Dessa floddalar, i trängre bemärkelse, bebos visst icke af
finnar; men häri ligger ingenting oväntadt, då öfverhufvud alla större
elfdalar äro befolkade af svenskar, och finnarne gömma sig i
urskogens dunkel. Så vidt fråga är om dessa sednare smygvrår, finnes
ingen anledning att betvifla de gamla uppgifterna.
Ehuru i nyare tider blifvit förnekadt, att en finsk folkstam
någonsin funnits i Småland, må dock denna fråga, åtminstone för
fullständighetens skull, här något litet vidröras. Otvifvelaktigt är, att
häradena Östbo, Vestbo och Sunnerbo under medeltiden bildade ett helt,
såsom redan sjelfva namnen antyda; likaledes, att deras samfälda
benämning var Finnveden, Finnheden, ja stundom rätt och slätt
Finnland. Men nu komma herrar språkforskare och bevisa, att gamla
svenska ordet Fen betyder träsk eller något dylikt. Ergo skulle
»Finnveden» beteckna, ej finnskogen, utan kärrskogen, och onekligen
är denna nejd rikt välsignad med kärr och mossar, såsom för öfrigt
nästan hela vårt kära fädernesland. Det är ganska möjligt, att den
nyare tydningen är den rätta; dock, om skepticismen icke har någon
fastare grund än den ofvan nämnda, torde man ej böra hafva allt
för brådtom med slutsatserna. Exempelvis erinras, att
storfurstendömet Finnlands inhemska namn (Suomi, Suomen-maa, Suomen-niemi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
